Släktforskning, ortnamn och funderingar

Fick ett samtal från en släktforskare som forskade på mina barns anor
Vi hade lite olika uppgifter om en mor...så jag kollade upp detta..
Modern var ok, men fader var någon annan...snopet...
Eller rättare sagt fader okänd...där försvann en hel gren ut i det blå...

Det visar att man kan inte vara för noga...
Jag hade inte haft tillgång till födelseboken och gått på
uppgifterna i husförhörslängden....så tokigt det blev.

Det är dags att gå igenom alla grenar nu när man kan
se i SCB-utdragen från 1860 ända fram till 1939 på SVAR.

Hoppas slippa fler obehagliga överraaskningar...
Kolla och kolla igen...

Inga-Lill

i Salems kommun fanns (finns) precis som i Botkyrka kommun
Ett Wellinge Quarn som i dag skrivs Vällinge kvarn....
Måste erkänna att detta Wellinge Quarn är nog så mycket vackrare
än dagens stavning .... Vällinge kvarn har funnits sedan medeltiden.

Ett ställe som behållit den gamla stavningen är Elgenstorp i Tullinge,
trodde jag .... när jag följt Elgenstorp bakåt till tidigt 1700-tal har jag funnit
att Elgenstorp har inte ett smack med älgar att göra som det är lätt att tro.
1821 heter platsen Elgenstorp, 1791 nämns den som Heljestorp
och från 1718 hetrr torpet Helgestorp ...
jag vet inte om det fanns någon 'Helge vid den tiden
Enligt Wikipedia: Helge är ett mansnamn med nordiskt ursprung, med betydelsen
'helig' eller kanske ursprungligen 'lyckosam'. så kanske är och var den platsen
nedanför Månstorpsberget (Tullingeberg idag) en helig plats.... Elgenstorp
är ett vackert gammalt falurött hus...som enligt länsmuseum är:
"...en fin exponent för nationalromantikens arkitektur"

Anna Maria Roos flyttar 1905 till Elgenstorp, i Botkyrka, bor där till 1910
Anna Maria Roos begåvades med en väg i Tullinge för de fem boendeåren.

Inga-Lill

I detta fall DN Söndag 2009-01-04.
Det fanns en artikel om Ann Heberlien med anledning av hennes
aktuella bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Hon berättar om filosofen Immanuel Kant och säger:
Han börjar med systemet och förväntar sig att livet kan pressas
in i det systemet! Det finns något förföriskt i att vi i varje svårhanterlig
livs-situation skulle kunna leta upp en regel eller en lag,
slippa ställa frågor till oss själva och reflektera.

Vid närmare eftertanke visst vore  det enkelt och var
det inte så i gårdagens samhälle ...det fanns en norm
och den skulle man hålla sig till ... gjorde man inte det
blev man en out-sider och godtogs inte i gemenskapen.
Då kunde man hitta en regel som talade om HUR man skulle leva.
Om man sedan levde var en annan fråga..förmodligen
existerarde man bara...och mådde dåligt.

Förmodligen existerar dessa regler i mer eller mindre hög grad
beroende på var man bor...
Att bo i Stockholms närhet och i en viss anonymitet gör det enklare
för mig att själv bestämma vad jag vill leva efter för normer....
eller gör det inte det? Som alla andra är jag påverkad av gårdagen
och mycket jag tror är mina egna beslut, styrs av vissa regler ...
som gällt i år hundraden ....

Inga-Lill

Det händer ofta att unga människor av artighet kallar mig Ni.
Jag reagerar negativt på det, om jag som är äldst säger du
borde de uppfatta det och säga Du till mig...;>)

Förstår så väl att det beror på hur det var i min ungdom.
När chefen alltid titulerades Herr Larsson och kollegorna
fru eller fröken Persson...kunderna kallades tex Doktorinnan fru Andersson.
När detta släppte i slutet på 50-talet fick jag och många med mig
anstränga oss för att kalla folk för du...
Ni, det var inte trevligt att säga...som jag minns det var det
vad de som stod högre upp i rangordningen, som kallade de lägre för Ni.

Ska ungdomarna vara artiga mot mig så vill jag hellre att de kallar mig fru M
än för Ni...Det hjälper inte att säga "jag lägger bort titlarna med dig"
Kanske förstår de inte uttrycket.
Att kalla folk för Ni känns som en återgång till det gamla klass-samhället.

vad tycker Du?

Jo jag har skrivit Du och Ni med stora bokstäver bara för att markera

Att släktforska är en uppslukande och mycket spännande sysselsättning
Det tar tid...och tid har jag gott om sedan jag blev en glad pensionär.
Under den här rubriken tänker jag skriva om de funderingar som uppkommer under
resans gång. Släktforskat har jag gjort i 10 år nu....och jag lär aldrig bli klar.

Det har blivit lättare att släktforska, nu kan jag använda datorn till det mesta
husförhörslängder, födelse, vigsel och dödböcker finns där redan.
Ibland behöver jag åka till Stockholm stadsarkiv eller till ett Landsarkiv.

Det vore riktigt trevligt om någon råkar läsa det jag skriver
och lämnar en eller annan kommentar

Här ska jag skriva om släktforskning, om namn på torp och gårdar.
Hur namnen har ändrats genom åren mm.
I husförhörslängderna har jag kunnat följa flera torp och gårdar bakåt i tiden
och fått många aha-upplevelser.

Kanske kommer jag att skriva om halsbandstillverkning också
Eller hur jag reagerar på en artikel i tidningen, läser DN varje dag.
Idag 2008-12-29 läste jag om ett förslag att man ska kunna
arbeta deltid när man fylt 61 år....den idéen var inte dum alls.